Dag 6 – Diren Gezegen!

Så var det dags för sista dagen på Global Power Shift. Sista gången vi traskade promenaden mellan sovhusen och mötesbyggnaden i stekande morgonvärme. I matsalen höll alla bord och stolar som bäst på att stökas undan inför det som skulle bli «det globala minglet». Alla regioner samlades för att diskutera några sista planer för fas 2 i Global Power Shift. Dessutom sammanställde vi de olika ländernas aktiviteter och kampanjer på stora affischer som sedan sattes upp runtom i den stora matsalen. Likadant gjorde såklart alla andra regioner vilket tillsammans gjorde en riktigt festlig översyn över fas 2 globalt.

På de europeiska mötena har det också diskuterats mycket kring hur vi egentligen ska organisera oss. Global Power Shift går ju ut på att utbilda och stärka klimatkämpar som sedan ska åka tillbaka till sina länder och fortsätta kampen där. Något som är bra men också kan uppfattas som ganska toppstyrt. Detta har rört upp känslor hos en del som uppfattar det som stick i stäv med vad gräsrötterna vill på lokal nivå. Även om det fanns mycket litet utrymme för den typen av diskussioner under konferensen så är det helt klart intressant. Som en följd av de diskussioner fick facilitatorerna från 350.org hjälp av några av deltagarna med att planera och facilitera passet på lördagen. Däribland vår egen Olivia som förde oss igenom det hela med stor proffs-faktor.

När vi minglat runt ett tag och spanat i de olika ländernas idéer (som sträckte sig från att stoppa Keystone Pipeline till att ordna internationella läger) samlades vi återigen i de regionala grupperna för att sedan gå till den stora avslutningsceremonin. Den bestod i princip av detta:

  • En massa tack till höger och vänster följt av applåder
  • Dans till den svängelisvängiga 350-sången (http://www.youtube.com/watch?v=a6Nd0VUP79g)
  • Vacker skönsång av Nkosi Sikilele Africa, Sydafrikas nationalsång, tillägnad Nelson Mandela
  • Krigardans från Stilla Havs-öarna
  • …och mycket mer såklart!

Kort sagt, rackarns underhållande och kul att se alla dessa människor samlade tillsammans på det överskådliga sättet en sista gång.

För sedan govänner så bar det av till…

DEMONSTRATIONEN!

Oh yes! Turkiet har seglat upp som en av de stora utsläpparna och regeringen verkar inte visa något intresse av att ändra den situationen. Just nu planeras 50 nya kolkraftverk och gruvdriften är på framfart. Det är många som menar att demonstrationerna vid Gezi-parken och Taksim-torget i Istanbul delvis springer ur lokala demonstrationer mot den senaste tidens exploateringar runtom i landet.

Det var just dessa kolkraftverk och exploateringar som vi demonstrerade mot. Miljöorganistioner och personer hade åkt från Turkiets alla hörn och tillsammans med 500 GPS-deltagare blev vi ett mäktigt tåg som gick genom Istanbuls asiatiska del. Under parollen «Diren Gezegen» fritt översatt «motstånd för planeten» gick vi med plakat, banderoller, trummor, dans och slagord från världens alla hörn. Det anspelade såklart på parollen för revolten de senaste veckorna «Diren Gezi» – «motstånd för Gezi-parken».

Det är något alldeles speciellt med stora demonstrationer med människor från hela världen. Jag hoppas verkligen att de turkiska aktivisterna kände sig stärkta av uppslutningen. För min egen del förde det mig tillbaka till demonstrationerna under COP15 i Köpenhamn eller demonstrationerna i Rio de Janeiro under FN-toppmötet Rio+20. Kanske är det först när vi faktiskt tågar, skriker oss hesa och dansar tillsammans mot detta fossila vansinne som det går att förstå den riktiga styrkan i rörelsen.

När demonstrationen nådde torget där tal skulle hållas var vi först tvungna att gå igenom en smidig liten metalldetektor. Som den turkiska aktivisten Selçuk sade innan på frågan varför det var nödvändigt: «Äh, det är en polisstat.» Sedan kom vi in på det inspärrade torget och kunde lyssna till både tal och musik.

Hela denna sista dag på Global Power Shift avslutades med en lång lång båttur på Bosporen. Från demonstrationstorget till vattnet nedanför det tekniska universitetet. På båten var det konstant party party med dans och musik. Det som från början verkade vara en omöjlig möblering för ändamålet med långa bänkar av djurgårdsfärjestil visade sig fungera helt utmärkt som dansgolv. Inte minst möjliggjorde det festligheten att kunna klappa takten i taket. Så med takten från taktrumman som ekade ut över Bosporens mörka vatten och en övertrötthetens danslust avslutade vi Global Power Shift.

De som hade turen med sig fick även se ett par delfiner som hade den goda smaken att hoppa upp precis bredvid båten.

Detta var det sista inlägget om dagarna i Istanbul. Nu följer här rapporter från våra olika spår och lärdomar därifrån.

Vi ses i kampen!

/Alva

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s